I Moder Jordsamfundet väver vi, i vävcirkeln och genom Månväven. Vi spinner trådar och försöker upprätthålla en medveten kontakt med nornornas spånad och den väv de väver. Det är inte lätt, det har det aldrig varit under antropocen(1). Redan långt före denna nya geologiska tids­ålder skapade vi system som gjorde människan till härskare över naturen, mannen över kvinnan och barnen. Istället för nornonas spånad såg vi ödet och den personliga skickligheten som grund för hur våra liv formas. Borta var väven där allt är sammanlänkat. Borta var förståelsen för att allt i väven har en mening, att alla ‘jag’ tillsammans utgör ‘vi’ och att det är vi tillsammans som utgör helheten och som har möjlighet att hålla helheten hel.
Som tur är har inte detta skett över hela världen, ursprungsfolk har i hög grad hållit kvar insikten om hur allt och alla är sammanlänkat. Den traditionella hälsningsfrasen hos maorier är att tala om vad man heter, vilken stam, vilken flod och vilket berg man tillhör. Afrikaner har också ett helare synsätt: “…in contrast to the western conception of the human, the African conception of the person is a social being who is always becoming. Ubuntu holds that to be a person, umuntu, among people, Abantu, one must continually uphold the personhood of others.”(2)
Vi har mycket att lära av dem vi för inte så länge sedan kallade ociviliserade vildar.

68-revolutionen förändrade det västerländska samhället i grunden. Istället för plikten framför allt blev mottot kärlek, frihet från förlegade konventioner, nej till krig och förtryck samt solidaritet med alla jordens folk.
Även om stora delar av majoritetsamhället såg 68-rörelsen som flummig på samma sätt som miljöaktivister har setts som flummiga idealister, så har tankar och idéer från 68-rörelsen haft stor påverkan på samhället.
68-revolutionen var inriktad på det kollektiva, att vi har ett kollektivt ansvar för vad som händer i samhället, i världen och för varandra. Sen kom 80-talets nyliberalism som lyckades förleda människor att tro att var och en bara har ansvar för sig själv och sin egen familj. När var och en är sin egen lyckas smed försvinner sammanhang och samband från vår tankevärld. Vi blir upptagna av alla våra måsten för att fixa vårt perfekta liv så vi glömmer bort att hjälpas åt.
När jag flyttade ut i skogen fick jag väldigt hjälpsamma grannar. Kanske lever om­sorgen om varandra kvar på landsbygden eller kanske hade jag bara tur. Oberoende av vilket så behöver vi skapa möjligheter att hjälpas åt och att göra saker tillsammans.
Det är inte bara önskvärt att återta och sprida insikten att det är vi tillsammans som skapar den förändring som behöver skapas. Det är nödvändigt att återta ‘oss’ och ‘vi’ om vi inte vill leva i en värld styrd av Elon Musk, Jimmy Åkesson och deras anhang – ett Orwellskt skräckscenario.
Även om det kan vara svårt att inta Röda bönors 68-optimism är det vårt enda verkliga val.
“Men kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!”

1. “Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den har ingen vedertagen gräns men kan räknas från industriella revolutionen på sent 1700-tal till nutid. Den kan definieras som den tid då ­människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem.” Wikipedia
2. Panashe Chigumadzi. The Guardian 31/12 2021