Artikeln är ursprungligen publicerad i Månväven

Femman

av Nauð Vanarot

Femte Månväven tarvar en beskrivning av 5:an. Jag tar upp 5:an i tarotleken, hur 5 är kopplat till människorna, hur 5:ans kraft verkar i naturnära kulturer och hur lätt den kan förvridas i den västerländska kulturen.

5 är människans nummer och när en människa ställer sig med armarna utbredda och benen isär gestaltar hon, med sin kropp, pentagrammets form. Ordet pentagram har kommit att användas på många olika sätt eftersom det är en vidspridd symbol inom esoterik och dessutom en matematisk term. Vissa hävdar att ett äkta pentagram består av en pentagon, andra att ett pentagram är en 5-uddig stjärna innesluten i en cirkel. Här använder jag termen i betydelsen den 5-uddiga stjärnan.

När pentagrammet gestaltas av en människa är huvudet den övre spetsen, armar och ben de övriga spetsarna.
Precis som det är komplext och komplicerat att vara människa så är 5:an ett komplext och komplicerat nummer.
Numerologiskt består 5:an dels av 1:an och 4:an - initiativ och struktur, dels av 2:an och 3:an - balans och expansion. Dessa krafter är motsägelsefulla och drar i olika riktningar. I tarotkortens lilla arkana är 5 förbundet med sorg och bedrövelse, kamp och konflikt och därmed med katabasis/nedbrytning.
Ibland används pentagrammet inverterat för att symboliskt beskriva katabasis och det inverterade pentagrammet kan, anser jag, i mångt och mycket kopplas just till 5 i tarotlekens lilla arkana.


MotherPeace tarotlek

Hur medvetna vi än är om att något gammalt måste dö för att något nytt ska kunna födas är det sällan vi uppskattar att vara mitt inne i själva processen. Oftast ter sig livet både skrämmande och svårt innan man hunnit igenom och börjar landa i den nya födelsen. Hanterar man 5:ans utmaningar kan man, när man ser tillbaka, uppskatta 5:ans inträde i ens liv och den förändring det medförde. Det inverterade pentagrammet har vänts och står återigen stadigt med båda fötterna på jorden.
Hos de nordamerikanska indianerna ses det mänskliga som så komplext att människorna inte ens är människor fullt ut. Detta markeras genom att när man i bön vänder sig till krafterna säger man “Jag är bara en tvåbent som försöker bli människa”. Hur gör man då för att bli människa? Framförallt handlar det om att ta ansvar för sina relationer, att verka för att skapa starka, goda relationer. En väg att göra det är andligt - rituellt arbete. Så avslutas också alla ritualer med orden mitakyasin - för alla mina relationer.
Man deltar i ritualen för att vårda sina relationer. Bara genom att uttala “för alla mina relationer” talar man om för sig själv att det är relationerna till andra varelser som är det viktiga, samt att man själv har ansvar för dessa relationer. I vår kultur uppfattar vi begreppet “mina relationer” som att det syftar på människor man känner. Mitakyasin är ett betydligt vidare begrepp som innnefattar allt levande eftersom man ser allt som sammanvävt. Gammelmor spindel väver allt levande samman. Och levande är inte bara djur och växter utan även stenfolket och vattnet lever…
Så när man rör sig in i en ritual är det för att hela helheten, vilket ju också är en av de symboliska meningar pentagrammet innehåller. De nordamerikanska indianernas synsätt är inte specifikt för den kulturen utan genomsyrar alla mer naturnära kulturer.
I Afrika används begreppet “ubuntu” (kommer från bantu-språket men har blivit ett panafrikanskt ord i sammanhang där engelska talas samt även fångats upp inom datavärlden och där används för share-ware). Ubuntu betyder: Min mänsklighet är fångad av och oupplösligt förenad med din”. Innebörden är att alla delar samma helhet, att vi alla är delar av samma helhet och förbundna med varandra. Det är detta som gör oss mänskliga.
I sitt berömda tal sa Chief Seattle:
“Your religion was written upon tablets of stone by the iron finger of your God so that you could not forget… Our religion is the traditions of our ancestors … and is written in the hearts of our people”.
Det vi bär i vårt hjärta följer oss och är ständigt närvarande. Det finns inget sätt att hålla det ifrån sig. För de nordamerikanska indianerna är ansvaret för sina handlingar vars och ens ansvar och den etik och moral som generationer av förlevande skapat finns inne i varje individ. Så som det med största sannolikhet var även i Sverige för länge, länge sen.
Grunden de naturnära kulturerna vilar på är mitakyasin - ubuntu, en moral och etik som baseras på samband till skillnad från de civiliserade kulturerna som har lagen som grund (ordet civilisation kommer från latinet civis som betyder stadsbo styrd av stadens lagar). När vi blev civiliserade blev det lagen istället för en nedärvd etik och moral som fick styra. I många av våra landskapslagar hette det “land skall med lag byggas”, vilket har blivit grunden för hela den västerländska civilisationen.
Istället för eget ansvar blir vi laglydig medborgare och så länge vi håller oss inom lagen är vi som rättskaffens människor.
I och med lagarnas tillkomst kunde vi flytta ut en del av 5:ans komplexitet ut ur oss själva. I vilken grad vi gjort det är naturligtvis individuellt.
I stora arkanan representeras 5:an av översteprästen (påven, hierofanten). I de klassiska tarotlekarna sitter han på en tron omgiven av hemliga tecken och underordnade som betjänar honom. Han utstrålar makt, herravälde över magin och över människorna.


MotherPeace tarotlek

Skillnaden mellan honom och översteprästinnan är påtaglig. Översteprästinnan sitter ensam, naturnära med kohorn eller månskäran på huvudet. Hon har inte makt över någon.Hennes förmåga att se bakom slöjan är en gåva och inte förvärvad genom maktmagi.


MotherPeace tarotlek

För mig representerar hierofanten den förvända 5:an, det som sker när vi värjer oss för eget ansvar och låter herraväldet styra.
När vi började skapa högkulturer fanns där oftast en världslig och en andlig övermakt, i tarotleken representerad av kejsaren och hierofanten, och med den ordningen levde vi i något eller några tusen år. Vid förra sekelskiftet inträdde en förändring när det gäller den världsliga makten i och med att vi antog en demokratisk samhällsform. I sin romanserie Staden skriver Per Anders Fogelström:
“Linjerna börjad klarna. Ökade motsättningar framtvingade lösningar. Storstrejken gav arbetsgivarna anledning att organisera sig. Små och förvirrade strider och uppgörelser skulle avlösas av centrala förhandlingar och riksavtal, tvisterna inte längre stå mellan individer utan mellan organisationer.
Individen kunde tyckas dömd att uppslukas av den nya tiden och den nya staden. Rörelserna, organisationerna, dominerade allt mer. Men med dem, som ridande på deras vågor, föddes den nya tidens människa fram: funktionären, förhandlaren, representanten.”
Hierofanten och staten, både den enväldigt och den representativt styrda, har egentligen samma sorts makt. Den sortens makt som är förbunden med underordning och tvång. Både staten och hierofanten anser sig styra för människornas bästa - ingen av dem frågar på riktigt hur vi vill ha det. De vet vad som är bäst, de har utrett och studerat och anser sig veta bättre än “vanligt folk”.
Idag verkar vi vara på väg mot något annat. Den representativa politiken fortsätter dominera i samhället, men allt fler människor söker andra vägar för att påverka samhällsordningen. Hierophanten står nu inför möjligheten att välja att bli det hans namn innebär - den som gör det heliga synligt - och därmed bli en positiv manlig pendang till översteprästinnan.
5:an manar oss till att inte lyda blint utan till att själva evaluera och reflektera, till att ta eget ansvar. Varken hierofantens eller statens lagar är alltid etiska. Ett skräckexempel på blind lydnad är Eichmann som följde tyska rikets lagar under kriget. Är en lag oetisk blir också de människors handlingar som följer lagen oetiska. Det må vara aldrig så lagligt och precis vad den stat vi befinner oss i anser att man ska göra. Om 5:an kunde fnysa är det precis vad den skulle göra om någon försökte försvara oetiska handlingar med “Jag följde bara lagen”.
Utmanar vi oss själva att möta 5:ans kraft ökar vår förmåga att ta ansvar, både för oss själva och för helheten, vi mognar och slipper stelna i gamla former. 5:an ger oss möjligheten att ständigt växa och förnyas - att vara medveten om att vi bara är tvåbenta som försöker bli människor.