Artikeln är ursprungligen publicerad i Månväven

Changing Woman - Omvandlingens Kvinna

av Elisabet Vanarot (numera Nauð Vanarot)

Omvandlingens Kvinna ingår i Dinefolkets (navajoindianernas) panteon.
I vår kultur skulle Omvandlingens Kvinna kallas gudinna men hos naturfolken finns varken gudinnor eller gudar. Deras gudomar i kvinnlig gestalt benämns mödrar eller kvinnor. Heligt folk är benämningen som Dinefolket ger sina gudomar. Omvandlingens Kvinna är en, kanske den viktigaste, av det Heliga folket. Omvandlingens Kvinna betyder bokstavligen “kvinnan som transformeras gång på gång”.
I levande myter, de som förs vidare genom muntlig berättelse, får de mytiska gestalterna ofta flertydiga roller och ursprung. Omvandlingens Kvinna är, enligt vissa myter, sprungen ur Hieros Gamos (det heliga bröllopet) mellan jord och himmel. I andra myter är hon dotter till Första Flickan (Bik’eh H-zh-), som representerar talspråk och Första Pojken (Sa’ah Naaghaii) som representerar tanke. Kanske är det egentligen samma sak eller kanske är det olika. Det väsentliga för Dinefolket är att Omvandlingens Kvinna kom.
Hon inträdde i människornas värld när Första folket höll på att utplånas. Kvar fanns bara Första kvinnan och Första mannen som båda var gamla, samt deras två barn. Omvandlingens Kvinna hittas av Första mannen. Han hör ett spädbarn skrika men det enda han hittar är en stor turkos. När han tittar på turkosen tycker han sig skönja en kvinnlig gestalt i den så han tar med den skrikande turkosen till Första kvinnan. Snabbt växer och omformas turkosen till en människoliknande varelse, blir vuxen och går igenom sin initiation till kvinna (kinaaldá) och blir havande. Enligt vissa myter har hon en syster - Vita Snäckkvinnan - och enligt andra är hon och Vita Snäckkvinnan en och samma heliga person. Dessutom kallas hon ibland Turkoskvinnan…
Det sägs att Omvandlingens Kvinna och Vita Snäckkvinnan blir havande, den ena med solen och den andra med vattnet och så föder de varsitt barn, Monsterdräparen och Född-ur-vatten. Det sägs också att Omvandlingens Kvinna blir havande, både med solen och vattnet, och föder tvillingarna Monsterdräparen och Född-ur-vatten. Hur det nu än förhåller sig så är det viktiga att de föds. Genom sin existens blir de en del i att säkerställa att kosmos, som skapas ur det kaos som härskade vid Omvandlingens Kvinna inträdande i de första människornas värld, upprätthålls.
Den första kinaaldán hos Dinefolket var Omvandlingens Kvinnas kinaaldá. Den omskapas sedan varje gång en ung flicka blir månkvinna (börjar menstruera) för att genom ritualen ge henne vuxen status, kvinnoansvar och kvinnomakt i samhället. Det sägs att Omvandlingens Kvinna själv skapade den första kinaaldán, sin egen invigningsritual. Ritualen håller på i fem dagar och fyra nätter. Och det enda som sjungs under denna tid är sånger som kallas “Blessing Way” - en gåva från Omvandlingens Kvinna till Dine.


Bild: Changing Woman av Helen Hardin www.firstpeople.us

Sång är Dinefolkets viktigaste rituella verktyg eftersom det är en fördjupad syntes av Första Flickan (talspråk) och Första Pojken (tanke). Den ledande sångerskan börjar ritualen med att sjunga fram hogan - så kallas de cirkulära hus Dine bor i - så som Första kvinnan och Första mannen sjöng fram den ursprungliga hogan vid Uppkomstens kant (Emergence Rim) när det Heliga folket kom upp till jorden. Hogansången återskapar denna händelse samtidigt som den säkrar bevarandet av familjens hogan (kinaaldá äger rum i initiandens hem), helgar den och identifierar den med den första hogan som skapades.

”Heye nene yana -
I fully understand it, I fully understand it,
I fully understand it, I fully understand it.

Now with my doorway, now with my doorcurtain
the house has come into being, it is said
I fully understand it, I fully understand it,
I fully understand it, I fully understand it.”

Hon fortsätter att genom sången skapa stommen, golvet, allt huset är gjort av. Sen skapar hon, med sin sång, det som behövs inne i huset. Hon avslutar med:

”Now long life, now everlasting beauty,
were brought into the interior, it is said.
I fully understand it,
I fully understand it, I fully understand it.
I fully understand it, I fully understand it,
I fully understand it, I fully understand it, it is said.”

Genom kunskap och tal är således den första hogan återskapad. Platsen är helig och alla som träder in står åter vid Uppkomstens kant. Eftersom allt är transformerat genom ledarsångerskans sång är de människor som närvarar Heligt folk. Initianden blir först Omvandlingens Kvinnas dotter. Hon får sitt hår utsläppt och fäst med ett arkaisk spänne och kläs i ceremoniella kläder, rikt dekorerade med turkoser och vita snäckskal så att hon blir en avbild av Omvandlingens Kvinna när Omvandlingens Kvinna genomgick sin kinaaldá.

Ledarsångerskan sjunger:

“Now the child of Changing Woman,
now she has dressed her up,
In the center of the Turquoise house
now she has dressed her up…
Turquoise Girl now she has dressed her up
Her turquoise shoes, now she has dressed her up
Her turquoise leggings, now she has dressed her up
Her turquoise clothes, now she has dressed her up…
She is decorated with jewels, now she has dressed her up
She is decorated with soft fabrics, now she has dressed her up.
Behind her it is blessed; now she has dressed her up
Before her it is blessed; now she has dressed her up,
Now the girl of long life and everlasting beauty,
now she has dressed her up.”

Som dotter till Omvandlingens Kvinna blir hon masserad/knådad för att omformas och hennes huvudsakliga sysselsättning är att mala majs till mjöl till det speciella bröd som bakas under ritualens fjärde natt och äts den femte morgonen under festmåltiden som avslutar ritualen. Under dessa drygt fyra dygn är det även andra saker hon gör, så som det beskrivs i Blessing Way-sångerna att Omvandlingens Kvinna gjorde. Så småningom är ritualen framme vid identifikationen med Omvandlingens Kvinna och istället för att sjunga om henne går sången över i jagform:

“I am here; I am White Shell Woman, I am here.
Now on the top of Gobernador Knob , I am here.
In the center of my white shell hogan, I am here.
Right on the white shell spread, I am here.
Right on the fabric spread, I am here.
Right at the end of the rainbow, I am here.”

(Gobernador Knob - ursprungligt heligt berg)

Enligt Blessing Way-tradition avslutades Omvandlingens Kvinnas kinaaldá med att det Heliga Folk som lett ritualen säger:
”this one shall now be made holy [so that] in the future, life can be regulated by her”, and she (Changing Woman) was told ”there will be birth. Vegetation, as well as all without exception who travel the surface of the earth (ie birds, animals, humans), will give birth, that you will have gained (through your Kinaaldá).”

Men så, vem är hon?
”Hur mycket vi än vet om henne så blir summan ändå ett frågetecken. Hon är reproduktionens mysterium, liv som springer fram ur intet, världens sista hopp, en gåta evigt löst och ändå ständigt återkommande.” (Gladys Reichard, antropolog och världens ledande auktoritet på navajo; min översättning).
Slim Curly, en av Lincolns informanter beskriver Omvandlingens Kvinna som jorden. När det börjar växa på våren blir hon en ung kvinna klädd i nya kläder medan hon under höstens skördetid visar sig som en gammal kvinna (declining). Vita Snäckkvinnan är, i verkligheten (in reality) jorden som omvandlas under sommaren och blir ung igen, sen slappnar av och dör under vintern. Sommaren kallas också “Omvandlingens Kvinna glädje” och vintern “Omvandlingens Kvinna långt liv”.

I nordisk tradition är det Hel som har rollen av transformator. Genom döden föds det nya livet - i en evig, naturlig cirkel.
När vi arbetar rituellt med Hel i Moder Jordsamfundet sjunger vi, som en bön till henne:
Du omvandlar allt du rör,
allt du rör omvandlas
Förändring, beröring,
rör mig, förändra mig, berör mig,
rör mig.

Källor:
Lincoln, Bruce: Emerging from the Chrysalis. Rituals of Womans Initiation. Oxford University Press
Witherspoon, Gary: Language and Art in the Navajo Universe. University of Michigan Press.
Lindén Elisabet: From Cosmos to Catharsis. On Psychodrama and Arcaic Religion. Svenska Morenoinstitutet.
© Nauð Vanarot, 2006