Att följa solen för att mäta tid började vi med för några tusen år sedan Innan dess var det månen som vägledde oss. Eftersom månad ursprungligen betydde måne (Hellquist: Etymologisk ordbok) så är det troligt att ordet månad, då för länge sen , också var ett faktiskt månvarv som började vid mörkmåne och löpte till nästa mörkmåne. När vi övergick till solen för tidsmätning delade vi upp solåret i tolv delar och kallade dessa för månader – utan att de på något sätt längre var förbundna med månen.

Eftersom månen har ett starkt inflytande på det som finns på jorden (haven, människor, grodor mm, mm) och för att hon är nära förbunden med kvinnlig kraft och med menstruation kändes det viktigt för mig att hedra henne genom att namnge hennes ciykler. Min utgångspunkt var att koppla månvarven till vad som händer i naturen.

Ljusväxtens månvarv
Groendets månvarv
Födelsens månvarv
Skirhetens månvarv
Vildblommornas månvarv
Växandets månvarv
Mognadens månvarv
Skördens månvarv
Äpplenas månvarv
Höstregnens månvarv
Mörkrets månvarv
Snöns månvarv
och de år det är tretton månvarv – Kylans månvarv.

Eftersom växtcykeln startar i februari (imbolg betyder att det rör sig i magen på Moder Jord) använder jag mörkmånen i februari som utgångsvarv (om den inte infaller de allra sista februaridagarna för då tar jag slutet på januari istället).

Från människor som inte förstått skillnaden på månad och månvarv får jag ibland höra att om jag inte vill ha de latinska kalenderbenämningarna borde jag använda namn som redan finns – som till exempel från Bondepraktikan. Bondepraktikan har förvisso svenska månadsbeteckningar, men den är baserad på ett solår uppdelad i tolv delar och har inget att göra med månvarv och månfaser.

För att hedra våra anmödrar och all den kunskap de gett oss, bland annat om Moder Måne och hennes cykler uppdaterar jag både min egen och Moder Jordsamfundets hemsida när ett nytt månvarv börjar.