Alice Walker The Temple of My Familiar Washington Square Press

Alice Walkers mest kända bok är antagligen Purpurfärgen som ju också filmatiserats. Men hennes mest fascinerande bok är The Temple of My Familiar. Till skillnad från de flesta av Alice Walkers böcker är denna inte översatt till svenska, kanske anses den för udda. I The Temple of My Familiar har Alice Walker upplöst den linjära tiden, handlingen utspelas mestadels i nutid, men denna nutid kan vara arla urtid likväl som det moderna USA.
Walker har ett genuint kvinnoperspektiv där hon på ett mycket subtilt sätt ifrågasätter dagens könsroller och familjebildning. Hon gör det genom att föra in läsaren i avlägsna tidsepoker och andra kulturer med helt annorlunda kulturella mönster. Som afroamerikan har hon ju själv erfarenhet av olika kulörer och deras särart vilket kanske gör det lättare för henne att på ett trovärdigt sätt skildra väsensskilda kulturer (som kanske finns i verkligheten eller som kanske är hennes egen skapelse - det kan jag som läsare aldrig säkert veta).
I denna bok har hon ett myllrande persongalleri och ibland kan det vara svårt att hålla reda på alla personer men eftersom de alltid vävs ihop i vänskaps- eller släktrelationer får jag som läsare nycklar som gör att jag kan se väven.
Redan i titeln The Temple of My Familiar finns mystiken och mångbottnigheten som genomsyrar boken. En “familiar” är en medicinkvinnas/häxas/völvas följeslagare, ett andeväsen i djurgestalt - en fylgia. I Alice Walkers bok följer fylgian sin människa genom liven i olika gestalt. The Temple of My Familiar är behagligt flummig, ibland kan den kännas lite naiv men Alice Walker har ett suggestivt sätt att skriva som hjälper läsaren att trollbindas. Den ger en underbar och fascinerande läsupplevelse som väcker många tankar och funderingar.