Såhär års diskar jag utomhus. Som underlag har jag gamla tidningar. De senaste veckorna har en artikel ur SFT blängt på mig under diskningen: “Kvinnliga stridspiloter är viktiga förebilder”. Jag har blängt tillbaka och undrat; för vem, för vad och i vilket syfte är kvinnliga stridspiloter viktiga förebilder? Är det för att vi ska veta att kvinnor kan göra det som män kan? Hallå!!! För 50-100 år sen var kvinnor som passerade de yrkesmässiga könsgränserna viktiga förebilder. Den första kvinnan, Karolina Widerström, som lyckades trassla sig in på medicinutbildningen och avlägga läkarexamen var en viktig förebild. De första kvinnliga lokförarna, de första kvinnliga civilingenjörerna, de första kvinnor som överhuvudtaget tog sig in på traditionellt manliga yrken var viktiga förebilder eftersom de visade att kvinnor mycket väl kan göra samma saker som män. Dessa pionjärer är sedan länge döda och stora grupper kvinnor som haft, vad som tidigare ansågs, manliga yrken är pensionärer eller pensionsmässiga. Så det är ingen nyhet att kvinnor kan arbeta på samma sätt som männen. Ändå behandlas det som om det så vore i rubriken.
Vem vinner på att vi hela tiden framhåller denna självklarhet som om det var något speciellt?
Ibland får jag en känsla av att det allmänt anses att kvinnor förr i tiden knappt rörde sig utanför hemmets väggar. Att vi tror att medelklasskvinnans liv var norm. I realiteten var medelklassen fortfarande för 70 år sen bara en liten del av befolkningen. Den största befolkningsgruppen var arbetarklassen och arbetarklasskvinnorna har alltid arbetat, annars skulle de inte ha överlevt. De har många gånger haft tunga arbeten, som murarsmäckor eller underjordsarbete i gruvor, där de slitit och slitit ut sig precis som männen. 50-talsidyllen med mamman som lallar runt hemma och servar sina två barn och sin man är en mycket kort och mycket begränsad parentes i vår historia. Ändå är det den korta 50-talsparentesen som ofta tas som utgångspunkt när vi betraktar utvecklingen av kvinnors förvärvsarbete. Är det den utgångspunkten man har kanske man kan tycka att kvinnliga stridspiloter är viktiga förebilder. Men när det de facto är så att massor av kvinnor idag har yrken som en gång i tiden ansågs förbehållna männen så förstår jag inte varför skulle just kvinnliga stridspiloter skulle vara viktiga förebilder? Är stridspiloter något vi överhuvudtaget behöver? Är det alltid bra när kvinnor gör saker som det mest varit män som gjort? Skulle rubriken “Kvinnliga rånare är viktiga förebilder” vara ett led i jämställdhetsarbetet?
Problemet idag är inte att kvinnor inte kan göra det männen kan, för det kan de. Det har de visat under lång tid.
Som jag ser det så är problemet snarare att vi hänger fast vid att det är duktigt att kunna det männen kan. Är det inte dags för andra förebilder än de självklart manliga?
Personligen tycker jag att den kvinnliga förskolläraren är en bra förebild. Hon arbetar för att ge det uppväxande släktet en god grund att stå på genom livet, lär barnen hur man samarbetar och relaterar. Likaså är den kvinnliga undersköterskan som, trots tunga och svåra arbetsförhållande, fortsätter att bemöta patienterna med respekt och humanitet en bra förebild. De kvinnliga chefer som vägrar slips och arbetar för att relation och prestation ska få gå hand i hand på arbetsplatsen är också goda förebilder. Och naturligtvis är många av de män som idag arbetar inom vård och omsorgsarbete också viktiga förebilder.
Kvinnor kan, precis som andra människor, bli stridspiloter om det är det de vill. Men jag anser inte att stridspiloter tillför världen något gott. Sett ur ett samhällsperspektiv är stridspiloter fullständigt onödiga. Och dagens svenska kvinnor vet redan att de kan välja yrken som av tradition varit manliga. Så vad annat kan jag göra än att blänga tillbaka på rubriken?