Gudinnan, vår Stora Moder, Moder Jord…
Att vara Gudinnetroende är att vara medveten om att jorden är vår Stora Moder. I den medvetenheten ligger en självklar vördnad för jorden och en önskan att leva i samklang med henne. Yorubafolket i Nigeria uttrycker den känslan i en av sångerna som ingår i den ritual med maskdans, Gelede, som utförs för att hedra den Stora Modern i anslutning till att jorden åter skall besås:
Varsamt, varligt sänker sig natten över jorden
Varsamt, varligt fullföljer solen sin färd
Låt oss leva varsamt på denna jord
På Herrarnas jord hämtar vi inga krafter
Mina minnen ger mig mod, min Moder, orden kommer översvallande rikt
Varsamt, varligt dansar den unga natten.
Att leva varsamt på denna jord, i samklang med Gudinnan, innebär nödvändigtvis att ta ställning politiskt. Då menar jag inte partipolitiskt, skillnaden mellan de olika partierna är idag mycket marginell och samtliga partier vilar på en patriarkal grundtradition.
Och hela den patriarkala traditionens utgångspunkt är herraväldet, det av Gud givet när han i Första Moseboken säger “Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden” (Mos. 1:28, 1917 års utgåva).
Riktigt tydligt, på ett symboliskt plan, blev den patriarkala grundordningen när miljöpartiet kom in i riksdagen. Media fokuserade inte på miljöpartiets politik utan den stora frågan blev: “Kommer miljöpartiets riksdagsledamöter att kunna klä sig som anstår en riksdagsledamot? Vet de att männen ska ha slips? Äger dess underliga människor en slips?”
Själv har jag aldrig varit delaktig i beslutet att manliga riksdagsledamöter måste ha slips, denna urlöjliga patriarkala fallossymbol. Rent konkret spelar det faktiskt ingen som helst praktisk roll hur riksdagsledamöterna är klädda när de sammanträder i riksdagen. Men på ett symboliskt plan är naturligtvis fallossymbolen oerhört viktig. Hade miljöpartiets manliga riksdagsledamöter vägrat bära slips hade det uppstått en spricka i den patriarkala rustningen. Nu gjorde de inte det utan satte snällt på sig den patriarkala uniformen och visade därmed att de var beredda att underordna sig den patriarkala normen.
Att, som Gudinnetroende, ta ställning politiskt är snarare att ständigt sträva för att stå emot den rådande herremaktordningen än att vara partipolitiskt engagerad. Att vara medveten om hur “marknaden” styr och manipulerar oss och våra folkvalda politiker med hjälp av de ofantliga rikedomar den förfogar över är ett första steg. Skådar man in i Urds väv syns det livsföraktande spelet tydligt, stora delar av väven är indränkt i en kloakfärgad sörja. Och kan man inte skåda in i Urds väv så kan man alltid läsa tidningarna, det är inte särskilt svårt att se under och bakom det som skrivs.
Sverige är ett demokratiskt land, vi medborgare väljer de vi vill ska representera oss i riksdagen men den representativa demokratin är varken demokratisk eller representativ.
Yrkespolitikerna identifierar sig med företagsledarna och finner det självklart att de ska leva på likartad ekonomisk nivå som dessa. I och med den identifikationen har yrkespolitikerna gjort gemensam sak med företagsledarna och därför går de i marknadens ledband. Därmed är det fullt naturligt att de, vilket ligger i företagsledarnas intresse, ser tillväxt som lösningen på alla problem. Tillväxt har blivit ett mantra i politiska samman-
hang och i tillväxtens namn bortser politikerna helt och hållet från den ideologi som
finns i deras partiprogram. Samtidigt är det partiernas ideologiska grund vi som medbor-
gare har att ta ställning till när vi röstar. Att partiet man röstar på sedan helt kompromis-
sar bort sin ideologi och låter sig ledas av marknadens tillväxtbehov lämnar den enskilda
medborgaren som enbart förlitar sig på den representativa demokratin, helt maktlös. I
och med att det i praktiken spelar en mycket marginell roll vad som står i partiprogram-
met och eftersom samtliga politiska partier agerar likartat ger inte heller flerpartisystemet
makt till medborgarna.
Dessutom uppvisar yrkespolitikerna ofta ett grundmurat medborgarförakt. Eftersom yrkespolitikerna helt förlorat kontakten med medborgarna och inte har någon som helst kunskap om det stora flertalet medborgares livssituation förfaller de till maktlystnad och manipulation. De två senaste folkomröstningarna är tydliga exempel på detta. I kärnkraftsomröstningen visade gallupundersökningar att “nej till kärnkraft” skulle vinna.
Större delen av det politiska etablissemanget, lierade med marknaden, ville att ja-sidan skulle vinna (det ligger mycket tillväxtpengar i kärnkraft) och så skapades linje 3 där goda sossar som var emot kärnkraften men ville vara partitrogna och lita på landsfadernkunde rösta “nja” med påföljden att vi använde miljarder av våra skattemedel för att bygga ut kärnkraften och att vi idag står med enorma kostnader samt mängder
radioaktivt avfall som vi inte vet hur vi ska slutförvara.
Inför folkomröstningen kring den monetära unionen inom EU kunde det politiska etablissemanget inte skapa någon linje 3 för att få oss att säga “nja” vilket sen skulle omvändas till ett “ja”. Istället blev Göran Persson tvungen att konstatera att “Vi förlorade valet” - en mycket underlig kommentar i anslutning till att folket fått välja hur de vill ha det.
I “Uppdrag granskning” i våras om EU:s konstitution visade yrkespolitikerna mycket tydligt sin egen hybris och sitt förakt för medborgarna. Alla tillfrågade riksdagspolitiker var helt överens om att någon folkomröstning kring EU:s konstitution verkligen inte behövdes. De var ju folkvalda, hade lön för att sätta sig in i olika frågor och representerade sina väljare. När de sedan blev tillfrågade om några mycket grundläggande begrepp i konstitutionen kunde nästan ingen av dem svara - inte förrän det gått ut ett mejl som talade om att TV var där och vad de skulle fråga. Då rann det som friskt källvatten ur deras munnar och alla var väldigt insatta (“om jag minns rätt så…”).
Det är, enligt min mening, den maktlöshet man som medborgare upplever, tillsammans med yrkespolitikernas attityd, som skapar politikerföraktet. Likväl som Yorubafolket vet människor i Sverige att
“På Herrarnas jord hämtar vi inga krafter” och ju mer den västerländska ideologin knakar i fogarna ju tydligare framstår det att yrkespolitikerna är beredda att göra nästan vad som helst för att bevara den västerländska patriarkala ordningen.
Som Gudinnetroende hämtar vi krafter i vår kontakt med Moder Jord, i den ceremoniella cirkeln tillsammans med våra systrar och alla naturens väsen. Vår Stora Moder ger oss gåvan att leva ett andligt och rikt skapande liv. Till skillnad från Gud som härskar över världen så ÄR Gudinnan världen. Hon har aldrig givit människorna någon sorts överhöghet över sina övriga varelser. Istället är vi människor en del av henne på samma sätt som till exempel träden och de fyrbenta. För vår Moder är vi alla en del av Henne antingen vi talar människospråk eller prasslar med våra löv. Hon sätter ingen del av sig själv högre än någon annan emedan begreppet högre och lägre inte existerar för Henne.
Istället är vi en samordnad helhet och har alla del av hennes krafter, jord, luft, eld och vatten. Däremot har vi, som delar av Henne, olika roller. Trädens roll är bl a att skugga andra markväxter, att omvandla koldioxid till syre och att vara skydd och boplats för olika djur. Träden växer där de växer och har ingen annan möjlighet att påverka helheten. Vi människor påverkar på ett helt annat sätt. Vi är rörliga, tänkande och kreativa varelser. I och med det har vi också ansvar för hur det ser ut på jorden. Det är vi som skövlar och skändar Henne och det är vi som kan förhindra skövling och skändning.
Även om det är lätt att känna maktlöshet och uppgivenhet inför den rådande oordningen så är vi inte maktlösa. Människor har, både som enskilda och i grupp, påverkat politiskt, utanför det styrande parlamentet. När Rosa Parks satte sig i avdelningen reserverade för vita i bussen i södra USA och vägrade resa sig var hennes handling en starkt bidragande faktor till att USA:s raslagar ändrades. Tack vare suffragetternas kamp, laglig som olaglig, fick kvinnor rösträtt. På grund av svenska kvinnors envisa motstånd under 50-talet har Sverige ingen atombomb. Listan på förändringar som helar Modern och som tillkommit genom utomparlamentariska handlingar kan göras lång. Mest känd för utomparlamentarisk handling är väl Gandhi som genom att organisera utomparlamentariskt motstånd var en stark kraft i att befria Indien från ett långvarigt kolonialt förtryck.
Sin form av motstånd, som till sin karaktär var fredlig, kallade Gandhi satyagraha. Ordet skapade han genom att föra samman hindi-orden för “sanning” och “hålla fast”. På svenska har denna form av handling kommit att kalls civil olydnad (ett olyckligt begrepp eftersom olydnad associeras till något infantilt, att där följa Gandhi och använda t ex “sannfast”, som följer svenskt språkbruk genom bl a trofast, hade varit bättre än en rak,och därmed felaktig, översättning av det engelska “civil disobedience”).
Även om civil olydnad är fredlig till sin karaktär är det inte ofarligt att utföra sådana handlingar. Många gånger möts civil olydnad med våld från dem som innehar makten och man riskerar att skadas, dödas eller som häxan och plogbillsaktivisten Ulrika Hävre, bli dömd till fängelse. Den moderna häxan, hon som verkat under kristendomens tidevarv, har stått lite vid sidan av samhället eftersom det hon gjort inte varit accepterat, hennes sätt att värna och vårda liv har varit olagligt.
Om man inte vill, kan eller anser det rätt med civil olydnad finns det andra sätt att mota herraväldet och värna vattnets frihet att flöda i livets tjänst. Inregistreringen av Moder Jordsamfundet var en sådan handling eftersom gudinnetron därmed blev officiell och får samma status som alla kristna samfund i kammarkollegiets register. Det går inte längre att bortse från att det finns människor i dagens Sverige som andligt och själsligt förbinder sig med Modern. Ett annat sätt skulle vara att anmäla kammarkollegiet för könsdiskriminering eftersom det i ansökningshandlingarna för inregistrering av trossamfund står att man måste förrätta gudstjänst och gud är sedan medeltiden ett manligt begrepp i svenska språket.
Att inte följa klädmodet eller handla “onödor” är andra sätt att undvika att underkasta sig herraväldet. Att vara restriktiv och observant när man ser filmer och på TV, läser böcker och tidningar hjälper en också att stå emot herraväldet och att inte följa med strömmen. Och naturligtvis underminerar man herraväldet genom att bilda opinion för en livsbejakande värld.
I en nyligen genomförd forskning kring rösters vågrörelser har man konstaterat att kvinnors röster avviker (för även på 2000-talet är mannen norm). Och nu är det faktiskt dags att låta dem avvika, fast på ett annat sätt än i den ovannämnda forskningen. Det är hög tid att vara medveten om att varje handling kan ses ur perspektivet för herraväldet eller för en livsbejakande värld.
Sharon D Welch, professor i religionsvetenskap och kvinnovetenskap har skrivit A Feminist Ethic of Risk där hon beskriver olika strategier för att på ett effektivt sätt påverka och förändra samhället utan att samtidigt utsätta sig och sin familj för allt för stora risker.
Hon tar också upp smärta som läromästare och faran med att i vår västerländska kultur inte inse att smärta är en del av livet självt; att samhällsnormen, som säger att vi ska ha kontroll i alla situationer, bara befrämjar status quo samt vår tilltro till att världen följer något sorts logiskt mönster med orsak och verkan när den i själva verket är oerhört mycket mer komplex.
En levande värld behöver kvinnor vars röster avviker från tillväxtnormen och herraväldet. Låt oss minnas vilka vi är, ättlingar till våra anmödrar, till forna tiders medicinkvinnor som var en respekterad del av samhället och som värnade allt levande i alla sina former.
”Mina minnen ger mig mod, min Moder, orden kommer översvallande rikt
Varsamt, varligt dansar den unga natten.”

Litteratur:
Källvattnets mask. Om dans i Afrika; Birgit Åkesson
A Feminist Ethic of Risk; Sharon D Welch
Etymologisk ordbok; Hellkvist