Hemma igen. Dammig, trött, svettig med en lätt spysmak i munnen. Sista delen av hemresan hade ändå gått riktigt bra, flickan hade inte mått illa under de senaste två timmarna. Havet var härligt men resan fram och tillbaka var en plåga. Helst ville flickan smita in i bushen för att se om kvinnan varit vid kojan men hon inser att det inte finns någon som helst möjlighet att göra det oupptäckt. Istället hjälper hon till att bära in sakerna från bilen.

Den natten drömmer hon att kvinnan sitter och studerar en kluven tunga. Kvinnan är inte vid kojan utan i en by. Hon sitter utanför en hydda, några höns går och pickar. Det är mer som en bild än som en dröm. Hon minns bilden genast hon vaknar. Hur kan kvinnan studera den kluvna tungan när hon inte fått drömmen berättad för sig? Och det är något annat som inte stämmer med bilden men flickan kan inte komma på vad.

När hon kommer hem från skolan går hon direkt till ödehuset och in på djungelstigen. Först där kommer hon på vad som inte stämde i drömbilden. Det har gnagt hela dagen och nu när hon inser vad det var förstår hon inte hur hon kunnat undgå att inte se det tidigare. Det fanns inga människor i byn. I drömbilden var kvinnan ensam, den enda människan där. Så är det inte i byar, där finns alltid folk där även under den brådaste jordbrukstiden.
Snabbt skyndar hon längs stigen. Så känner hon röklukten och tar ett litet glädjeskutt. När hon närmar sig hör hon röster. Flickan blir inte alls glad för det kan innebära att hon inte får möjlighet att fråga om mannen med den kluvna tungan.
När hon kommer fram ser hon att det är Jena och hennes mamma som är där tillsammans med kvinnan. Visst är det roligt att träffa Jena igen men flickan är ändå besviken.
– Snyggt meddelande du lämnade, säger kvinnan, men din flätteknik behöver du verkligen utveckla. Och det finns bättre gräs att fläta av, Jena ska visa dig idag.
– Jag var rädd att du inte skulle komma tillbaka, eller tro att jag inte skulle komma tillbaka om du kom hit och jag aldrig kom. Jag har varit vid havet.
– Mm, det syns i ansiktet, du är ju alldeles uppbränd. Kom hit ska jag smörja in ditt ansikte.
Flickan sätter sig på knä mitt emot kvinnan som rotar i sin korg. Hon säger ingenting om hur hon ser ut på ryggen som är ännu mer uppbränd, för även om både kvinnan och Jenas mamma har bar överkropp så är flickan blyg för att visa brösten som har börjat rundas. Kvinnan får fram en flaska med ett rödgult innehåll.
– Vad är det för något? Och du kan inte smörja in mig med något som luktar afrikanskt för då blir mamma misstänksam, säger flickan.
– Det luktar inte särskilt mycket av det här. Det är mest en växt som heter aloe och så palmolja med lite andra örter i. Sitt still så du inte får i håret.
Försiktigt smörjer kvinnan flickans ansikte. På näsan, som har blåsor duttar hon bara lite försiktigt med pekfingret.
– Ni har inte särskilt bra skinn, ni vita. Egentligen skulle du använda den här flera gånger om dagen. Och se till att undvika solen. Tokiga unge, muttrar kvinnan för sig själv.
– Men hur har hon blivit sån i ansiktet av att vara vid havet? Det ser ut som om hon fått hett vatten över sig och havet är ju svalt, säger Jena.
– Hon har inte fått det från havet utan från solen. Det där vita skinnet blir bränt av solen. Där hon kommer ifrån är solen bara som en mild skugga. Ta nu med henne och visa vilka gräs som är bra flätgräs.
De båda flickorna ger sig iväg längs med stigen.
– Så då är det lite sant i alla fall, säger Jena.
– Vilket då?
– Att vita inte har riktigt skinn. Först när det kom vita till Afrika trodde människorna att de var andar eller något sånt. När de förstod att det inte var andar så trodde de att vita människor saknade den översta huden. Jag har fått lära mig i skolan att det inte är sant, men lite sant är det tydligen.
– Nej det är inte sant, min hud är precis likadan som din fast du har mer pigment i din hud, svarar flickan.
– Du kan kalla det vad du vill, om du hellre vill kalla den riktiga huden för pigment så spelar det ingen roll. Det som är sant är att din hud är skyddslös, men nu ska jag visa dig flätgräset så samlar vi ihop tillräckligt för att fläta en liten korg.

När flickorna kommer tillbaka med gräset ska Jena till att visa flickan en vacker och avancerad flätteknik. Istället säger kvinnan till henne att visa hur flickan kan fläta en lång fläta. Vi ska prata om en dröm flickan haft och då kan hon inte samtidigt lära sig svåra flätor. Så Jena visar hur man lägger gräset omlott och flickan börjar fläta. Hon vet inte riktigt om hon gillar att Jena och hennes mamma hör drömmen, den är så privat och utlämnande. Men kvinnan har väl något skäl till att hon gör såhär, tänker flickan när kvinnan ber henne berätta drömmen.
– Jag hade en drömbild inatt som jag skulle vilja börja med, säger flickan och tittar frågande på kvinnan.
Kvinnan nickar.
– Du satt utanför en hydda och studerade den kluvna tungan. Jag såg inte mannen, utan bara den kluvna tungan. Hur du kunde studera den innan jag berättat drömmen förstår jag inte. Det som också var konstigt var att du var i en by, jag tror att det är din by där du bor, och att du var alldeles ensam, det var alldeles folktomt.
– Jag har studerat tungan, det är sant. Att du såg byn som folktom var för att jag skapade en bubbla runt mig när jag gjorde det. Egentligen fanns det lika mycket folk som vanligt i byn men de var avstängda för mig och jag var avstängd från dem.
Så berättar flickan drömmen om mannen med den kluvna tungan.
– Egentligen var det här också mera som enstaka bilder. Jag såg en man som var tillsammans med mig som vuxen och tillsammans med ett barn. Och han hade kluven tunga. Det var jätteläskigt. Och som vuxen i drömmen såg jag inte ens att hans tunga var kluven! Sen kom orishan som hängde i trädet och hånade mig för att jag kommer till dig och han sa att jag tror att jag är nån och nu har jag minsann fått se. Jag tror inte alls att jag är någon, bara okunnig och det är så roligt det du lär mig. Jag vill inte leva med en man som har en kluven tunga, det såg äckligt ut. Jag vill leva med en snäll och vänlig man som jag älskar.
Flickan slår händerna för ansiktet och börjar gråta. De andra sitter tysta. Efter en stund torkar flickan tårarna med baksidan av handen och tar upp sin fläta. Utan att se på de andra börjar hon fläta. Ingen säger någonting. I ögonvrån ser hon att Jena flätar, jämt och skickligt växer ett grenverk av runda flätor fram ur hennes fingrar.
Så börjar kvinnan tala.
– Mannen med den kluvna tungan… Mitt barn, du lever med ett folk där männen härskar. I din familj härskar din pappa. Du är både stark och stolt. Du vill inte bli kuvad, du vill inte bli härskad över. I din själ vet du att du har samma rätt till en plats på jorden som männen. Du vill ha den platsen, den rätten, men allt du ser av livet hos ditt folk visar att det inte är någon självklarhet att du får ta din plats. I stället upplever du hela tiden att männen tar hela platsen och är de som bestämmer. Eftersom du inte vill ha det så kommer du att leta efter en man som inte härskar, en mild och mjuk man. Möter du en man som är mild och mjuk kommer du härska över honom. Det vill du inte, lika lite som du vill bli härskad över vill du härska. Så du kommer bryta upp och lämna de milda mjuka män du träffar. Men du kommer fortfarande undvika män som härskar öppet. Mannen med den kluvna tungan är en man som verkar mild och vänlig men som egentligen är både hård och självisk. Det är innebörden av den kluvna tungan. Han talar inte med en tunga utan med två. Hans hårda del kommer att se till att du inte kan härska över honom, i realiteten kommer han härska över dig. För att få dig att stanna hos honom kommer han använda den andra delen av sin tunga och verka väldigt vänlig och kärleksfull. Att orishan hånar dig visar orishan som en spegling av hur du uppfattar människornas värld och hur du blir bemött av män. Men den visar också din egen kluvenhet inför dig själv och det du håller på att lära dig här. Jämvikt, du är varken förmer av det du lär dig eller mindervärdig för att du är du. Jämvikt, när du uppnår jämvikt …
– Vilken tur att jag inte är din elev, säger Jena. Jag skulle verkligen inte vilja veta sådana saker om mitt liv. Stackars dig, säger hon så, vänd till flickan.
– Jag tänker inte låta det hända, så det så. Nu när jag vet kan jag undvika det, eller hur? Det är bara att vara vaksam och inte gå på saker. Orishan sa att nödvändigheten kan man inte undvika men jag tänker skapa om nödvändigheten, jag tänker inte vara ett offer. Och jag vill inte ha några martyrföreläsningar. Jag behöver gå hem och tänka ut en plan. Om jag går nu, kan jag få träffa dig snart, när jag har tänkt? Det var jobbigt efter förra drömmen och sen den här drömmen och så gick det så lång tid. Snälla kan du inte komma hit imorgon igen ber flickan kvinnan.
Kvinnan tittar länge på flickan.
– Jag hade velat prata mer om detta när Jena är med eftersom hon kan lära sig något viktigt av det, men jag ser att du är allt för upprörd. Jag kommer vara här ensam i morgon men se till att komma då, för sen kommer det dröja ett tag innan jag kan komma igen.
Flickan reser sig, vinkar som hastigast med båda händerna och skyndar därifrån.